English version: Race Around Poland 2022

LoppRace Around Poland 2022, Warszawa, Polen
Datum23 juli 2022
Distans315 km / 1 084 hm av 3 600 km / 33 000 hm
FormatUnsupported
CykelCervélo S3
ResultatDNF, bakväxelhaveri i grussektionen
Total tid12:45 (rulltid 11:01)
Totalsnitt24,7 km/h
Rullsnitt28,6 km/h
Vilo-%14 %
NP143 W

Uttrycken liten tuva stjälper ofta stort lass samt det gick som det gick och inte som det skulle har surrat och snurrat på hjärnkontoret ända sedan mitt livs första DNF var ett faktum.

Nedresan

Jobbade på färjan från Trelleborg som angjorde hamnen i Świnoujście cirkus en trekvart försenad 17.15. Elbilsladdningsinfrastrukturen i Polen lämnar mycket att önska (antal stationer, apparna, etc.) så uppskattade midnattsankomst blev till 3.14-stämpling enligt hotellets P-garagebong. En natt i sann ultracyklingsanda bakom ratten m.a.o. Hade givetvis i förväg fått bekräftat laddstolpe i garaget men den enda (!) var naturligtvis av fel typ. Nåväl, skulle ändå jobba från hotellrummet, så lyckligtvis dög den långsamma fulladdningen från vanligt vägguttag.

Rejsgenomgång fredag kväll med fjolårsvinnaren i supported-kategorin Arvis, som i år blev förste lett att genomföra RAAM och nu skulle ge sig i kast med världsrekordet för hur långt man kan komma medelst velociped på sju dygn, som bonus via videolänk. Intrycket från otaliga frågor till Remek över Messenger bekräftades; detta är en superproffsig och genomtrevlig organisation. Bilburen som jag var hade jag till skillnad från flygresenärerna tagit reglerna om CP-lådornas maxmått H × B × L ≤ 100 cm bokstavligt och det skojades om ett extra släp enbart till mig ;-)

Start

Polen och stora delar av Europa hade kokat ända sedan nedfärden och jag dök upp till cykelinspektion, sponsortält, presentation av oss tävlande (som närmast påminde om TdF-upplevelsen i Roskilde två veckor tidigare) lördag morgon. På scen rullade svetten längs ryggen och det var skönt med lite fläkt när vi tillsammans rullade den cirka halvannan milens “honorary ride” till start vid floden och Warszawacyklisternas favoritvägar i Obórki. Fick hjälp att lära mig säga tack på polska (skitsvårt!) innan start och rullade iväg 11.06.

Som svensk kan det vara ovant med fuktig luft, temperaturer på eller över 40 ℃ och en asfalt som i hemlandet skulle spärras av och dömas ut som trafikfara, men efter att ha genomfört första utgåvan av L’Italia Del Gran Tour och dess tre 160-milare under värre förhållanden kändes det hemtamt. Valde p.g.a. värmeböljan att ta ned effekten ytterligare nåt hack och drack betydligt mer vätska än planerat. Snälla vindar så ändå rullsnitt på 28,5 km/t.

Haveriet

Efter ~31 mil kommer så grussektionen det varnats för. Tar ned hastigheten kraftigt då jag visserligen kör med 30 mm fram och bak, men har snabba rejsdäck och vill inte få punka nu, särskilt inte i mörkret och med åskväder i annalkan och en blixtfylld himmel som menade business. När synchro shift ska byta framklinga i snigelfarten fastnar kedjan bredvid nedre trissan i buren och drar därmed densamma med sig in i bakhjulet. Tvärnit men hinner klicka ur och välter ej. Särar på de ihopkilade delarna men kan inte längre cykla. Tänker att växelörat böjts och byter det. Tycker mig kunna växla nu, men en liten fin provcykling skickar igen buren in i bakhjulet. Inbillar mig att själva buren skadats och försöker böja den utan framgång. Har kasserat en äldre utgåva av en Di2-bakväxel då hela växeln blev skev och tänker att det måste vara det.

Har nu stått närmare två timmar i gruset och ösregnet har ännu ej kommit men har insett att det är över för min del. Då dyker Philippe och hans crew upp (kör supported m.a.o.) och de erbjuder skjuts till CP 1, vilket efter en sekunds betänketid accepteras. Ringer världens bästa hustru från vanen, får varma dumplings under ett segel i ösregnet vid en parkport, pratar med ankomna och ankommande tävlande och blir efter dryga timmen skjutsad av Berta och hennes man till deras hem som denna natt tjänar som ultracyklisthärbärge, duschar, kryper ned i en binge, messar Remek som ansvarar för kvastbilen och säger hej till John Blund.

Räddningsförsöket

Pratar efter att ha satt uret på väckning 7.00 med Remek som nu är nära. Berta, som kan vara världens mest hjälpsamma kvinna, månne slagen av min svärmor, har under natten plåtat min bakväxel, kontaktat närmaste cykelmekaniker två mil bort, fått honom att tala med Remek som förklarat predikamentet och därmed valt att en söndag öppna verkstaden i den mest religiösa delen av landet. Får ett erbjudande om att bli skjutsad dit och om operationen lyckas, bli skjutsad till platsen för incidenten och återuppta mitt deltagande. Svarar ja innan ögonlocken blinkar. (Osedvanligt snälla unsupported-regler för er som kan sånt; bl.a. tillåts utomstående hjälp en gång under loppets gång.)

Tyvärr lyckas icke operationen och både meken och jag fokuserar på växelörats beskaffenhet och bommar att boven i dramat är den lilla alumojen som på Shimanos Shadow-bestyckade grupper förbinder växeln med växelörat (reservdelsnummer Y3HR98010) och i Cervélos fall uppenbarligen är mer eftergivlig än sistnämnda. Köpa ny hade ändå inte gått då denna typ av grupps reservdelar inte är lagervara på vischan vare sig i Polen, Sverige eller andra länder. Får aldrig veta det, men sannolikt hade delen inte kunnat böjas tillbaka till sitt funktionsdugliga jag med tanke på brottets storlek och utseende.

Epilog

Har reserverat mitt startnummer (22) till nästa år och är mycket revanschlysten! Hur det gick läser du i Race Around Poland 2023.

Loppet: 360 mil och 33 000 höjdmeter.

Foto: Damian Ługowski

Strava 🔗